Krönika nr 20. Publicerad första gången våren 2011.

Det är stor skillnad på ansvar och rättigheter när du köper båt jämfört med att köpa fritidshus trots att båtarnas köpeskilling ofta står i paritet med priset på fritidshus. Skillnaden gäller både säljarens och köparens ansvar och skyldigheter. Varför är det så?
Den väsentliga skillnaden är att båtar räknas som lös egendom och fritidshus som fast egendom. Lös egendom saknar i stort regler om ansvar och skyldigheter när säljaren är privatperson. Finner du fel eller brister i båten efter köpets fullbordan är det mycket svårt att få dessa åtgärdade på säljarens bekostnad (om han nu inte är hjälpsam och trevlig nog att beakta dina synpunkter).
Är säljaren däremot ett företag; en båthandlare eller mäklare (gäller vid all förmedling där förmedlaren är företagare) gäller ett utökat ansvar och detta är reglerat i Konsumentköplagen. Den lägger ett större ansvar på säljaren som måste redovisa eventuella fel eller brister i båten för att undgå ansvar för dem efter köpets fullbordan. Vidare är den är indispositiv och kan inte avtalas bort.
För fritidshus (alla fastigheter) gäller jordabalken. Den lagen lägger större ansvar på köparen. Man talar om undersökningsplikt vilket innebär att köparen av ett hus har ett eget ansvar att kontrollera skick och utförande m m. Det resulterar i att säljaren och även mäklaren går helt fria från ansvar om inte köparen kan verifiera att han gjort en tillräckligt bra kontroll, innan köpet fullbordades, av det han finner anledning att anmärka på.
Jag menar att det vore bättre och enklare om alla i båtbranschen och alla båtspekulanter uppförde sig på samma sätt som vid husköp. Dvs gjorde en så omfattande undersökning av båten som möjligt innan köpet fullbordas. Men nu finns det ju ingen sådan lag för lös egendom. I stället har vi en tvingande lag i konsumentköplagen som ibland ger mäklaren ett orimligt ansvar. Det är ju mycket svårt som mäklare att gå i god för en begagnad båt som han själv inte har i besittning eller seglat någon lägre tid.
Sweboat, båtbranschens riksförbund, har föreslagit att båtmäklare ska tillhandahålla en varudeklaration för begagnade båtar. Denna ska vare en bedömning av de viktigare funktionerna på båtar som säljs och varudeklarationen ska upprättas även av förmedlare. Syftet är gott: Spekulanten ska enkelt kunna se vad som är bra och väl fungerande och vad som behöver åtgärdas i båten. Problem uppstår dock för mäklare och förmedlare som inte har båtarna i besittning under försäljningsperioden. Mäklaren går igenom varje båt ordentligt då han tar in den till försäljning. Då, vid den tidpunkten, har han god kännedom om båten. Ägaren använder sedan båten under försäljningsperioden varför mäklaren inte kan veta om något gått sönder under den perioden som ibland kan vara flera månader. Därför är det inte rimligt att upprätta en varudeklaration i början av försäljningsprocessen, den riskerar att inte visa hela bilden. Jag menar att den ska upprättas vid köpetillfället. Det är ju på den dagen som det är intressant för köparen och säljaren att få båtens skick dokumenterat.
Nå, vem ska göra den här dokumentationen? Vissa mäklare gör det själva, andra anlitar en besiktningsman för att gå igenom båtarna innan försäljningen och vår branschorganisation är inne på att vi som mäklare ska upprätta en varudeklaration som jag skrivit om här ovan. Jag menar tvärt om att det är bäst om köparen gör en så noggrann undersökning som möjligt av båten. Alltså på samma sätt som i fallet med fritidshuset. Det är ju köparen som ska äga och använda båten i fortsättningen. Det är han som inte ska köpa ”grisen i säcken”. Till köparens hjälp finns besiktningsmän och annan kompetens från båtbranschen att konsultera. För köparens egen skull är det bäst om han själv avgör hur grundlig den här undersökningen ska vara och vilken kostnad han tycker att han vill lägga ner. För en sak är klar: Ska mäklaren utföra en besiktning så kommer någon annan att få betala – förmodligen säljaren och detta lägger han då på försäljningspriset varför det i slutändan hamnar på köparen i alla fall!
Som köpare är det bättre att ta den kostnaden själv från början, och helt diktera villkoren för besiktningen. Då får man fram ett trovärdigt protokoll utan risk för partiskhet och det intressanta är ju att få reda på båtens status vid köpetillfället – inte vid en tidpunkt långt tidigare. Om mäklaren ska göra denna undersökning finns alltid en risk att han, eller den han anlitar för att göra det, blir misstänkt för partiskhet gentemot säljaren. Mäklarens uppgift och profession är ju försäljning och marknadsföring av båten. Är det då förenligt med uppdraget att söka brister och fel i båten som kanske försvårar försäljningen? Jag tycker inte det. Bästa undersökningen gör köparen själv eller den expert han anlitar för att låta göra det. Då får köparen fram ett dokument som han kan lita på och som svarar på de frågor han kan ha.