Är hos frisören i centrala Nazaré där en klippning inkusive hårtvätt kostar 8.50 euro. Jag sitter med ryggen mot entrén och ser i spegeln framför mig ut genom ett stort fönster som går från golv till tak. Strax bakom mig, lite till höger, är receptionsdisken och där kommer det in en dam som bär på en genomskinlig plastpåse med en stor fisk i. Ganska snart luktar det fisk i hela salongen. Damen går sedan runt bland klippkunderna försöker sälja den där färska, (eller, den var nog inte så färsk längre med den lukten) fisken. Jag fattar ingenting. Allra minst kan jag förstå att personalen i frisörsalongen tillåter damen att kränga fisk som dessutom luktar. Ja, just FISK.
Nu händer än mer underliga saker. En man som blir klippt lite längre in i lokalen börjar köpslå med damen varpå hon ställer plastpåsen med fisken på golvet vid receptionen och går ut. Jag förstår ju inte så mycket av vad de säger till varandra men jag fattar att hon ska komma tillbaka eftersom fiskjäveln blir liggande på golvet och fortsätter att sprida sin odör i lokalen. Min klippare fortsätter frisera mig som om detta är helt normalt, på vilken klippstuga som helst, i vilken stad som helst, i hela världen.
Klippningen fortsätter och i spegeln ser jag en tant på en balkong på andra sidan gränden. Hon städar och har bland annat en liten dörrmatta som ska bli ren. Hon kammar, borstar och handplockar skräp och små partiklar ur mattan. Detta pågår en bra stund. Mina tankar flyger runt: En dam ägnar lång tid åt en liten matta. En annan dam kränger illaluktande fisk på en frisersalong. Vad sker? Kan man inte dammsuga mattan? Eller i alla fall börja med att skaka och piska skiten ur den? Nej, man tar helt enkelt skräpkorn för skräpkorn och det får ta hur lång tid som helst.
Medan tankarna far runt i huvudet ser jag i samma spegel fiskdamen komma tillbaka. Nu med stor blå balja där ytterligare tre fiskar av annan sort ligger! Det visar sig att mannen innanför mig vill köpa en av de där, också stora, fiskarna i den blå baljan. Nu luktar det ännu mer fisk i lokalen. Jag sitter som en fågelholk med öppen mun och stirrar på mannen som reser sig upp ur stolen och lägger fram femton euro i sedlar på disken varvid receptionisten ger fiskdamen tolv EURO och tre till klippkunden.
Nu äntligen lämnar fiskdamen och fiskarna som inte blev sålda, lokalen. Den köpta fisken blev kvar i plastpåsen i receptionen i väntan på att köparen skulle bli klar i frisörstolen så fisklukten lämnar inte lokalen.

Konklusion: Mat har stort värde och tid är inte pengar i Portugal. Klipp med hårtvätt 8,50 euro. Rengöra matta får ta mycket lång tid och en fisk kostar 12 euro.

#fisklukt #ojulkalendern2023 #därineffektivitetfårettansikte #tidärintepengar

Det här är Ojulkalendern 2023. Här får missförstånd, språkförbistringar, byråkrati och ibland ett svårt affärsklimat i Portugal ett ansikte.